Kalas bland änglarna!
Idag fyller himlens finaste ängel 6 år! Hur kan det redan ha gått 6 år? Jag minns det som om det var igår.
Alfons, moster minns hur det var att hålla dig. Jag minns varenda minut av den korta stund jag fick träffa dig! Du är älskad och saknad!
Blir aldrig som man tänkt!
Jag skulle starta om den här bloggen. Bli flitig. Vara aktiv. Men ack vad jag misslyckades. :) Varje dag går åt till att f.ö.r.s.ö.k.a ordna det kaos som alltid råder i vårt hem. Den tid som blir över är trött tid som jag inte orkat ägna åt att blogga.
Om 1 och en halv vecka börjar jag jobba igen. Det ser jag fram emot med blandade känslor. Känns konstigt att lämna Lillstrumpa hos okända för att gå och ta hand om andras barn. Men jag fick iaf ett positivt besked av min chef i januari, på LS 13-månaders dag. Jag ska få börja jobba i ett annat hus, där jag jobbat i några år förut. Känns fantastiskt! :)
Flyttkartongerna börjar bli några stycken nu här hemma. Äntligen är vi på G med vår plan. Även om jag tycker att vi är vansinnigt långsamma i den här sock-familjen så får jag glädjas över att det händer lite och att vi med myrsteg rör oss i vår familje-plan. Det kommer bli tufft, men så himla bra i slutändan. Nåt annat vägrar jag tro! :)
Så här fin var världens finaste Lillstrumpa i väntan på att först dagen på förskola skulle börja:
Sömn!
Ungefär 15 gånger om dagen dagdrömmer jag om lördagarna som man spenderade i sängen fram till lunch, käkade frukost, tog en sväng på stan, läste eller gjorde ingenting, käkade middag och funderade på vilken film man skulle se på kvällen. Nu börjar veckans alla dagar senast 06 men oftast omkring 05 eller som idag 3.40. Om dagarna stapplar jag omkring som i en dimma och gör mitt bästa för att vara en bra mamma. Hade det bara varit tidiga mornar hade jag klarat det men som pricken över i:et så vaknar LS ungefär en gång i timmen från kl 22-23 och är ledsen. Så summan är ca 6 timmars osammanhängande sömn/dygn. "Men sov när hon sover då!". Ja, så enkelt tyckte jag också att det var tills jag själv blev ensam hemma med en liten. Om jag sover den timmen hon sover, när ska jag då duscha, stryka, plocka undan, klä mig?? Snälla du som kommer med det rådet, berätta! När?
Trots att kroppen värker av trötthet och dagdrömmarna bantats ner till att handla om S.Ö.M.N. så älskar jag min fina LS. Skulle inte vilja vara utan henne en enda sekund! Det är bara tråkigt att många tolkar ens rop på förståelse som att man är bitter, sur och otacksam för världens finaste lilla tjej. Men det är jag inte! Jag förundras varje dag över att jag fått en sån fin dotter och underbar sambo. Jag?! Det du mormor, det hade du aldrig trott va??
Nä, nu ska jag inte gnälla mer! :)
Idag. ;0)
FB, fejjan, fäjzbuck. Kärt barn...
... är inte så kärt längre. Jag la ner mitt konto för några dagar i förra veckan. Det var befriande men konstigt nog var det lockande att aktivera det igen. Känns märkligt att mitt konto finns kvar även om det inte syns för andra. Det är som att frysa tiden när man avaktiverar det.
Men nu funderar jag på att stänga skiten igen. Tycker bara det är vansinnigt att man inte kan radera sig helt!
Det som hindrar mig är att det finns en liten klick människor som jag verkligen vill ha kontakt med. Men den klicken är minimal. Kanske ska ge dom min mail och ha kontakt över msn istället?? Tunga beslut så här på tisdags kvällen. ;0)
Jag, Lillstrumpa och tjockis katten.
Igår åkte TS på kurs i Sthlm. Han kommer hem sent på fredag kväll. Utan min tubsocka fryser jag om själen! Utan min trygga TS känner jag mig vilse.
Men jag och Lillstrumpa klarar oss. Vi och tjockis-katten tar oss genom dagarna och nätterna tillsammans. Vi klarar oss... tror jag...
Är det inte fredag snart? :)
Jag kan!
Ibland vill jag bli 4 år igen och kunna slänga mig på golvet och skrika ut min frustration "Jag kan! Jag är stor, jag kan själv!"
Den känslan föds alltid när det jag gör blir ifrågasatt. För det händer ofta att jag blir det. Beslut som fattas inom familjen ifrågasätts av andra, beslut och handlingar jag tar mig för som person ifrågasätts av familjen.
Om någon tar ett beslut som jag inte förstår då antar jag att jag inte har koll på hur personen tänkt, inte att dom gör fel. Men jag är ändå säker på att dom tänkt och att dom tänkt rätt utifrån sitt liv och sin situation.
Men jag är tydligen en sån som alla ger sig rätt att tycka något om oavsett vad jag tar mig för här på jorden. Tyvärr är det oftast så att jag har tänkt, gjort eller sagt fel... enligt andra.
Jag har alltid stått stadigt trots detta. Men nu börjar jag vackla. Tvivla. Tvivla på mig själv, mina roller och mina beslut.
Vart har jag tagit vägen?
Ibland är det skönt att ha fel!
Lillstrumpan klarade sig genom hela sin dopceremoni på bästa möjliga sätt! Det som vi mest var rädda för var hur hon skulle klara akustiken och att Prällen skulle hålla i henne klarade hon utan att blinka. Hennes fadder, Fadder A, fick till och med bära in henne i kyrkan. Hon skrattade, log och var på bästa möjliga humör. Vid ett tillfälle började hon åla sig i min famn och gråta... naturligtvis vid ett väldigt illa valt tillfälle. Precis när dom läste upp de som gått bort i kommunen (dopet var en del av Högmässan så det var lite speciellt!), precis då fick LS nog. Men jag smet ut 2-3 minuter med henne så fick hon lugnat ner sig. Sen klarade hon den lilla stund som var kvar med glans. =)
Dop-kalaset passerade också men då var det kaos i mitt huvud. Jag visste inte vilken fot jag stod på, vart jag var på väg eller om jag hade ordnat det jag skulle om jag ens kom ihåg vad jag skulle ordna. Jag irrade omkring som en yr höna och försökte ta mig tid att prata med dom som stoppade mig och ville utbyta några ord med mig.
Utan min syster, min mamma, min pappa, min faster och min moster hade det inte blivit någon mat serverad. Utan Ådis man, P, hade det inte blivit nåt kaffe kokt. Utan min far hade vi fått dricka rumstempererad läsk/vatten. Utan M från Höör hade vår kamera aldrig använts. Utan H & C från Teckomatorp, hade vi fått släpa in alla bord och stolar själv. Utan dom hade jag aldrig fått städa golvet ostört för LS var vaken men roades av deras sång. Tubsockan bar grejer så svetten lackade, min mamma städade köket, min pappa bar och samlade ihop grejer som om han aldrig gjort något annat...
Vad hade denna dagen varit om inte jag och Tubsockan fått all denna hjälp?? Hur kan man återgälda allt detta?
Jag har ångest för att jag ska ha missat att tacka någon ordentligt för hjälpen...
Aldrig mer något så här stort!! Jag är inte rätt människa at ro sånt här i hamn...
Nu ska jag försöka reda ut det kaos som råder i vårt hem, så slipper jag göra något åt det kaos som råder inom mig just nu. Det inre kaoset är för tungt att ta tag i just nu. Blir bara ledsen. Så medan LS sussar så får jag röja i hemmet. =)
Dan före dopparedagen!
Mitt huvud känns fullt just nu och inget som har med dopet att göra fungerar utan mina listor. Men i morgon är det dags och i morgon kväll kan jag börja andas igen.
Spenderade gårdagen i arlöv. LS fick träffa sina kusiner som hon tycker så mycket om. Tråkigt att dom bor så långt bort. Hon har inga små kusiner i sin närhet alls. Inte från min sida och inte från Tubsockans sida. Hon har bara 2 vuxna kusiner.
Men, men vi får hoppas att våra vänner sätter igång och avla snart så hon får lite lek-kamrater. Vi har ju familjen Höör, men dom träffar vi inte så ofta. Får väl ta och försöka ändra på det.
Nu ska denna sockan hoppa in i duschen så det sista kan inhandlas. Kläderna är iaf strukna och framhängda nu... Nu ska jag bara försöka komma på om jag glömt något på någon lista.
Tack & Hej!
Storleksbyte i socklådan!
Det är inte lätt. Det är rent av smärtsamt. Jag älskar ju godis, kakor och snacks. Jag menar verkligen ÄLSKAR! Men det ska gå, jag har gjort den här resan förut och minskade då 30 kg, så dessa 16 bör jag klara av.
Igår var hela Sock-familjen i Arlöv. Där träffade vi syrran, hennes barn, mina päron, min gravida kusin och hennes sambo.
Nu ska jag fortsätta mitt försök till att röja upp i Socklådan medan LS fortfarande sover. Hon borde vakna när som helst. =)
Till hälften färdig eller till hälften ofärdig?
Hemma hos oss är saker antingen ofärdiga eller halvfärdiga. Finns inget annat läge. Men igår fick jag iaf färdigt pärmen med alla kvitton och garantier, så dom inte sprids för vinden i vårt hem. Vi bor inte stort men papper har en förmåga att försvinna här hemma, trots att det finns högar med papper överallt så innehåller dom aldrig just DET viktiga papper man letar efter. Idag blev ännu en halvfärdig sak klar. Magneten som håller skåpsdörren i köket är på plats! Äntligen slipper jag slå mig varje gång jag måste öppna nappflaskans lock med hjälp av bänkskivan.
Så nu har jag bara en sådär femhundra-femtio-elva andra saker som är halvfärdiga kvar att göra färdiga...
... och alla andra helt ofärdiga saker som också ska påbörjas...
...och lämnas halvfärdiga.
Det blir nog bra en dag! Nu vrålar LS på uppmärksamhet bäst att ta henne innan grannarna ringer på!
Från DÅ till NU med kärlekens expresståg!
Jag slutade av någon anledning att blogga i juni 2009. Why? Ja, det vet i tusan, det minns jag inte. Jag blåste liv i den här bloggen igen för ett litet tag sen och får väl se hur ofta jag har tid och lust att skriva här, för att inte tala om ork. Lusten att skriva och skapa med bilder & text finns alltid men det är inte alltid tiden och orken infinner sig samtidigt nu för tiden.
Juli 2009
Vet inte vad jag gjorde... jobbade väl men hade förmodligen semester större delen av den här månaden.
Augusti 2009
Hade nog lite semester i början av augusti, eller inte... TVÅ saker vet jag iaf med säkerhet och det är att 1) jag skolade in barn på jobb och 2) jag spenderade måååånga timmar i telefon med en underbar och mysig person av manligt kön. Det blev en hel del sms och samtal, dygnet runt.
Åkte till Lalandia/Legoland i dk i slutet av augusti med, håll i er nu för nu kommer en hel "radda" med folk, Josef, Linda, Elias, Ellie, mamma, pappa, Ingrid och Bert. Det var hur fint som helst och supermysigt! Mobilen var kvar hemma i Sverige, så inga sms och långa samtal på hela 2 dagar! Kom hem och startade mobilen och där fanns det sms från denna underbara kille! Han visste att jag inte hade mobilen med men messade ändå! Messet fanns ju där när jag kom hem... Så gulligt! Hög smältfaktor! Å visst hade han börjat tina mitt frusna hjärta denna speciella kille!
September 2009
Den 1 september träffar jag äntligen denna främling från barndomen igen! Från den dagen var vi oskiljaktiga. Nyförälskelsen slog ner som ett blixtnedslag i min lilla värld. Jag? Kär? Jag som var säker på att det aldrig skulle hända igen, ingen skulle ta sig in i mitt hjärta på det sättet mer. Never! Men min Tubsocka tog sig in och där kommer han stanna för alltid!
Hösten gick och det blev mycket mys och mycket pusslande om vem vi skulle träffas hos. Jag hade mina katter och nära till jobb hemifrån, han hade sin katt och körde till sitt jobb i Arlöv. Men vi löste det pusslet också.
Hösten blev vinter och...
December 2009
... på självaste julafton beställde vi våra förlovningsringar!! Helt sanslöst lycklig! Jag hade mina drömmars man! Helgen före jul flyttade vi hem hans katt till min lägenhet och där fick Minus bekanta sig med 4 andra katter. Det gick sådär men det löste sig med tiden. Sen den helgen har jag inte varit ifrån min Tubsocka en enda dag!
Nyårsafton firade vi med Tubsockans vänner, Teckomatorps-folket. 2 underbara människor som man gärna umgås med!
Januari 2010
9 Januari satte vi våra ringar på fingrarna. Det blev inte någon ensam kväll för oss, vi var bortbjudna till Herr & Fru R i Svedala för att fira Fru R´s födelsedag. Men vi stal showen med våra nya fina ringar... Sorry Fru R! (Men jag vet att hon var lika glad för vår skull ändå, fast att det egentligen var hennes dag.)
Januari, tog slut och..
Februari 2010
...knackade på. Systra min fyllde 35 och lilla Miss E fyllde 1 så vi (jag, Tubsockan, mamma, pappa & Fisen) packade in oss i bilen och åkte mot Dalarna. Där hyrde vi, som vi gjort förut, en lägenhet. Fisen bodde hos Familjen B.
Pappa fyllde 55 år i september 2009 och fick då av oss en upplevelse present, att köra Ice-carting uppe i dalarna. Dvs go-cart på is. Svinkallt var det men dom som körde hade hur kul som helst. Jag bangade, inte alls lockande om man frågar mig.
Mars 2010
Mamma & pappa åker till Sydafrika med Herr & Fru R. Medan dom är där köper Tubsockan ny bil, en Skoda. En kombi! Gissa om folk spekulerade i detta val!! Bebis på G? Men nä, ingen bebis på gång. Det var ett val som grundade sig på att det var mest praktiskt med en sådan bil om det ska transporteras saker eller djur... och eventuellt en barnvagn i FRAMTIDEN. Men folk trodde vi skulle föda snarast med det bil-valet. Men man ska aldrig säga att något ska ske i framtiden, för framtiden kan vara väldigt långt bort eller mycket, mycket nära.
April 2010
Mamma & pappa (M & P) kom hem från sydafrika igen. Bruna, fina och hur nöjda som helst med sin resa!
I april fick jag, som alla andra månader, mensvärk dagarna före mensen. Onsdag var lika med mensvärk och fredagen betydde mens men en dag säger Tubsockan "Hur länge ska du ha mensvärk och säga att det är på G, du har klagat i en vecka nu.". Tubsockan insåg nog inte vad det var han noterat... Vart var min annars så punktliga mens? Jag hade ju trots allt mensvärk ju... Google åkte fram på skärmen. Jahopp! Man kan ha mensvärks liknande känsla i magen i början av en graviditet. Men min punktliga mens var ju bara 5 dagar sen, sånt KAN ju faktiskt hända. Men någonstans inne i mitt huvud anade jag vad som var på G. Grav.tester inhandlades, med TS vetskap. Lördagen den 24 april smög jag in på toa och gjorde testet medan TS ovetandes om vad jag pysslade med dukade fram fukosten. Nu var ju faktiskt mensen 1 vecka och 1 dag sen... och javisst! Där hade vi plusset på testet! Jag visste inte om jag skulle skratta, le, gråta eller inget av det när jag i tysthet sträckte fram det positiva testet till TS. Minns inte om vi ens åt av frukosten eller vad vi gjorde... men ett test till gjordes. För säkerhets skull. Det var lika tydligt + som det första. Vi skulle ha barn!! Lycka och oro på en och samma gång! Så tidigt i förhållandet? Jo, vi båda var säkra på att vi hittat den rätte. Men många andra praktiska problem uppkom plötsligt som boendet... Men vi valde att ta situationen för vad den var.
Än en gång kom google fram på skärmen och vi fick veta att miraklet var väntat till den 30 december 2010. Men inget var säkert än, vis av familjens erfarenhet visste jag att man inte ska ta något för givet i en graviditet.
M & P var dom första som fick veta vad som väntade och sen rullade det på med syskon och vänner.
Juli 2010
Den 9 Juli jobbade vi sista arbetsdagen inför semestern. 4 veckor med min Tubsocka! Lycka!
Vi bestämde att det fick bli en semester på hemmaplan. Nästa sommar skulle vi ju ha en liten att ta hänsyn till. Så denna sommaren ville vi bara finnas till och göra det som föll oss in utan några större och/eller längre planeringar.
Vi åkte till Bakken i danmark med TS syster och hennes sambo och hans son, det var en mysig dag som slutade lite mer annorlunda än vi tänkt. På högbron stannar M's bil. Den bara tvär-dör och vi får rulla ner från högbron så långt vi bara kan komma in mot den svenska sidan. Vi kom inte ända in i mål men vi nådde iaf fram till där bron når svensk mark. TS syster med familj stannade vid bilen och väntade på bärgare medan jag och Tubsockan började vår vandring in mot land. Vi valde att gå på ängarna (och KULLEN, som bara blev större och större ju närmre vi kom den) som leder in till Bunkeflostrand.
Det är inte alla som promenerat in i sverige via bron medan den är öppen. Men vi har! Det blev en liten promenix in till civilisationen sen tog vi bussen därifrån in mot Malmö. Slutet gott allting gott!
Jag och TS packade bilen och åkte till Tosselilla med Stora E, Fisen hängde också med! Det var både varmt och kallt denna dagen, allt på en gång. Men fy bubblan vad kallt vatten dom har i sina bassänger där! Jag höll på att frysa häcken av mig och den häcken var ändå gravid-vadderad! Men TS och Stora E badade ändå och jag fick nån tur i vattenkanorna innan vi blev smurfblå och fick tvinga upp Stora E från vattnet. En mysig dag! Ser fram emot att åka dit med vår Lillstrumpa när hon är lite större.
Vi hann även med en tur till Bo Olsson i Tomelilla med M & P. Vilken besvikelse det stället var! Jag trodde man skulle kunna fynda mer där men tex babykläderna kostade som i vilken annan affär som helst.
Mot slutet av Juli träffade jag 2 kompisar från förr. Vi gick i grundskolan tillsammans och höll kontakten fram till vi blev en sådär 25 år. G & M är fortfarande nära vänner men jag tappade kontakten med många pga en massa som jag inte tänker gå in på. Det var jättekul att se dom igen och höra om alla människor från förr. Med löfte om att ses snart igen har vi fortfarande inte setts igen. Snart 1 år sen. Man är för dålig på att ta sig tid!
Många dagar i Juli spenderades på stranden. Det var rekordvarmt hur många dagar som helst och vi badade och njöt av att bara koppla av!
Augusti 2010
Med blandade känslor kom den sista semesterveckan. Dags att börja jobba men också dags för vårt andra ultraljud. 8 Juli besökte vi Cura kliniken, då var vi i v.18. Så spännande!! Vi fick se vårt lilla mirakel som visade sig vara en liten flicka. Allt såg bra ut och vi kunde andas ut för den här gången!
Sen knackade vardagen på dörren och vi började jobba igen.
September 2010
2 dagars facklig utbildning. Hamnade ofrivilligt i centrum eftersom det handlade mycket om föräldraledighet och det nu var ganska uppenbart att jag väntade barn.
Kusin Jimmy döpte sin son och vi var där och träffade hela tjocka släkten! För en gångs skull var det inte en begravning som förde oss samman!
Oktober 2010
Första helgen denna månad var vi på Profylax kurs. TS var först tveksam till att vara med på något sådant och han blev inte mer övertygad när jag sa vad det kostade. Men som den perfekta man han är så följde han med för att jag tyckte det var viktigt. Trots kostnaden! Efteråt 2 dagars andning och grejer kände jag mig lugnare. Nu visste jag att TS visste vad som komma skulle, vad han hade att vänta sig och vad som förväntades av honom. Nu var jag helt säker på att han skulle vara det perfekta stödet för mig genom hela förlossningen!
Mot slutet av oktober börjar min kropp känna av att mitt jobb är väldigt fysiskt. Dom smärtor jag haft i ryggen sen i Juni, som varit övergående efter en natts sömn gick inte längre över. Dessutom fick jag foglossning i de främre fogarna och varje steg kändes som ett knivstick i... ja, låt oss bara kalla det "de främre fogarna". Ett besök hos sjukgymnasten med ett efterföljande besök hos barnmorskans läkare resulterade i sjukskrivning, jag skulle nu bara jobba 30 timmar/vecka. Ryggen och fogarna värkte fortfarande men jag hann iaf återhämta mig lite mer mellan arbetsdagarna nu.
November 2010
Så här dags i graviditeten började jag bli riktigt stor men kände ändå att det fungerade bra med att jobba 30 timmar i veckan. Men den 2 nov kom jag hem från jobb med fötter och händer som var mer svullna än dom tidigare varit. Det kändes som händerna skulle spricka, fingrar domnade bort. Ringde sjukvårdsupplysningen som kopplade mig till förlossningen (!) i Malmö, dom kopplade mig vidare till Prenatal avdelningen, också i Malmö. Dom tyckte jag skulle komma in och visa upp mina händer och kolla lite värden. Så där lunkade jag och TS mot Prenatal denna tisdags kväll. Det var inte sista gången vi besökte den avdelningen kan jag säga.
Jag blev undersökt men någon fara för Preklampsi fanns inte enligt läkaren som dessutom forskade på sin fritid om just preklampsi (havandeskapsförgifning). Svullna händer, fötter och ansikte ihop med ett högt blodtryck borde nog fått honom att reagera lite mer än han gjorde. Men vi litade på honom och lunkade hemåt igen, lugnade av att det inte var någon fara. Allt var normalt och Smurfan i magen mådde bra. Jag hade enligt läkaren "bara" fått Karpaltunnelsyndrom. Ok, det lät ju... eh... bra. Google fram igen.
Det blev några turer till arbetsterapeuten, fick skenor till natten och jag jobbade på.
Vi gjorde vårt sista, trodde vi, ultraljud den 10 November. Allt var fortfarande bra med vår sessa! Hon beräknades på ankomstdagen, den 30/12, väga 4200gr. Vilken chock! Jag skulle föda ett bowlingklot!
Den 11/11 gick vi in i v.33.
Den 15/11 blev jag sjukskriven på heltid. Domningarna i händerna blev bara sämre och sämre. Händer och fötter var katastrofalt svullna, TS sa att jag hade hudfärgade Shrek-fötter. Snyggare än någonsin! Fick köpa nya skor för att jag inte fick på mig några andra skor, inte ens ingångna gymnastikdojjor gick på.
Sen rullade det på med täta kontroller hos barnmorskan för blodtrycket som var på tok för högt.
Den 29 var vi inne på prenatal igen, jag tyckte det var minskade fosterrörelser och sånt kollas alltid. Allt var bra med sessan denna gången också, men visst var det färre rörelser men det är tydligen normalt när det blir trångt i magen.
Normalt var ett ord vi fick höra ganska ofta om våra funderingar.
December 2010
December fortsatte som november slutat. Barnmorskan kollade mitt blodtryck, det var alltid så pass högt att jag blev skickad till Prenatal för vidare kontroll. (Ultraljud, flödeskoll mm) Min barnmorska ställde sig lika frågande varje gång jag kom tillbaks till henne "Varför skrev dom inte in mig på specialist mödravården när mitt blodtryck var så högt och min kropp samlade så mkt vatten?". TS var med på alla dessa turer och han använde flitigt sina sparade komp-timmar. Den 15 december var jag ännu en gång hos min barnmorska och denna gången var blodtrycket skyhögt och hon ville egentligen skicka mig till prenatal med en gång men det var sent på em och prenatal hade ingen tid förrän morgon efter. Jag fick åka hem med med hårda restriktioner, kände jag mig det minsta lilla dålig så var det bums in till Prenatal.
Den 16/12 hade jag tid för koll på Prenatal... igen. 8.30 var jag på plats. Denna enda gång åkte TS till jobb, som jag sa "äsch, det blir som dom andra gångerna. Jag ligger där och blir kollade sen får jag gå hem. Jag handlar mat på vägen hem." Tji fick jag! Efter kontrollerna kom det in en förlossningsläkare som sa att det hade utvecklats till havandeskapsförgiftning och det var läge att göra en igångsättning. Hoppsan! Det var bara att ringa hem min älskade TS. Klockan 11.45 den 16/12 sattes jag igång, klockan 07.28 den 17/12 kom vår lilla prinsessa ut till oss! Hon var här och hon var perfekt!
Resten av december gick vi i halvchock. Vi hade inte väntat oss vår bebbe förrän i januari.
Vi blev utskrivna den 19/12 och julen liksom nyårsafton (och TS födelsedag) firade vi i Arlöv hos M & P. Det var omtumlande, omskakande, skrämmande och helt fantastiskt. Vi hade blivit föräldrar!
Januari 2011
Lillstrumpas besök hos alla nära & kära avlöste varandra! Familjen B kom ner på besök och det gick i ett. När halva januari gått var vi helt slut. Nu fick vi börja spendera lite helger hemma och i lugn och ro bekanta oss ordentligt med vårt lilla mirakel.
Februari 2011
Ja, vad finns det att säga. Vi levde i en spädbarns-dimma och började så smått hitta våra rutiner.
Mars 2011
Lillstrumpa växer så det knakar och vi hinner inte med!
April 2011
Får sammanfattas för sig själv... Har skrivet tillräckligt för idag. =)
Hopplöst sömnlös!
Sömnlös!!
Klockan är 04:13 och jag borde sova. LS vaknar om ca 2 timmar och sen kan jag glömma allt vad vila är.
Dopet är om 2 månader och jag är väldig, väldigt stressad över hur det, helt praktiskt, ska gå ihop. Vart och hur förvarar vi mat och tårtor till så många människor i ett helt dygn? Hur får vi allt till lokalen i åkarp? Vi får inte tillgång till lokalen förrän kl 7 samma morgon och jag misstänker att vi ska vara i kyrkan kl 10. Jag får verkligen, verkligen inte ihop tids ekvationen. LS och vi själva ska dessutom hinna göra oss i ordning. Sover vi (jag!) till längre än 5 den morgonen så är vi rökta!
Tror inte ens att det räcker med att stiga upp 5... Usch, mår illa av den här stressen!
Ägga-helgen!
Påsken är över för det här året.
Skärtorsdagen slutade Tubsockan (mannen i huset) lite tidigare så efter en kort tur uppe i stan så mötte och jag Lillstrumpa honom och sen gick hela Sock-familjen (Lillstrumpa, Tubsockan och Stödstrumpan) till parken. Det blev en mysig men för kort, om man frågar mig, stund. Tubsockan blir snabbt rastlös av att bara vara, men en ett litet tag höll han ut iaf. =)
Långfredagen började med en runda upp i stan. Vi skulle hämta tårtorna som min mamma beställt till kvällen. Men förvirrad som hon är så hade hon sagt fel konditori till mig men jag räknade till sist ut vart hon kunde tänkas ha beställt dom. Tyvärr låg det en bit upp på gågatan så jag och TS (Tubsockan) fick turas om att bära dom. För det var stooora tårtor som vägde en hel del!
På em packade vi in oss i bilen och körde mot Svedala. Där blev vi inte långvariga. Vi kom dit vid 16 och vid 19 var vi hemma igen. Vet inte vad som hände med LS, men hon bröt ihop helt och hållet. Var totalt otröstlig. Vi satte henne i bilen och körde en runda, då blev hon lugn igen men så fort vi kom in i Residens R igen så blev det samma visa igen. Vi la henne i vagnen och gick en runda. Hon lugnade ner sig men när vi kom in igen så satte hon fräs igen. Då gav vi upp. Så ledsen har hon inte varit sen hon var nyfödd och hade magknip. Tror det blev en kombination av ljudnivån och alla nya synintrtyck från både ansikten och miljö. Väl hemma var hon hur nöjd som helst igen. Nåja, så kan det bli. =)
Påskafton var vi bjudna till Arlöv för att fira lite mer påsk. Det var samma folk som kvällen innan utom familjen R. Jag trodde vi skulle få en kväll till tillsammans med syrran och hennes familj. Men tji fick jag. Dom gick efter maten till syrrans kompis. Snopet. Blev besviken som bara den, men dom bestämmer ju själv vem dom vill umgås med. Så det blev inte många timmar vi träffade dom denna helgen, först krånglar LS på fredagen och sen drar dom iväg på lördagen. Riktigt tråkigt och ledsamt.
Påskdagen var vi bjudna på grillning hos TS barndomskamrat i Saxtorp. Mysigt att komma ifrån stan! Där kommer det snart en ny familjemedlem till, en liten lillebror. Spännande, spännande!
Annandag påsk stod det Arlöv på beöksrutten. Först en tur till Burlövs center. Sen en tur till Päronen. Mycket sol och grillning! Hur mysigt som helst!
När vi ändå var på Burlövs center så såg vi att min söta kusin J jobbade, så vi passade på att fråga om hon och hennes sambo vill vara faddrar till LS när hon döps. Det verkade hon vilja. Så nu får vi se om hennes sambo också går med på det. LS döps i Juni och då kommer kusin J stå där med sin söta gravidmage och vara gravid i sådär sjätte månaden! Alla dessa bebbar som ploppar ut överallt! Så underbart!
Nu sitter jag här och väntar på att LS ska vakna och vilja ha mat så vi kan gå hemifrån. Jag ska till tandläkaren och medan jag är där så ska min mamma passa henne. Men eftersom hon blivit så mammig & pappig och absolut inte ska vara i någon annans famn så får min kära mor köra runt henne i vagn ute i det fina vädret medan jag lagar en bissing. Bara hoppas att LS accepterar det hela. Hon älskar ju sin vagn och att vara ute så jag hoppas på det bästa för min mammas skull! =)
Ett penn-troll någon?
Idag snurrade jag och Lillstrumpa runt på stan i evigheter. Kändes iaf som det. Letade efter present till min mamma som fyller 55, ordnade påskägg till dom som ska få det, tvättade hjärtats kläder som han ska ha i helgen osv osv... Egentligen var jag nog inte ute särskilt länge. Iaf inte om man jämför med i förrgår då var jag ute från 11.15 till runt 17. Det var grejer det! Lillstrumpa älskar det!
På triangeln märktes det att det är påsklov nu, hur mkt folk som helst. Annars brukar jag & Lillstrumpa nästan vara ensamma där mitt på dagen en vardag. Men ikke idag! Nu fick vi dela ytan med diverse folk. Men allt folk hindrade inte mig från att köpa ny klänning till LS (Lillstrumpa) och nya strumpbyxor som hon ska ha på fredag när vi ska fira påsk och min mamma.
Har även skrivet alla inbjudningskorten till dopet, så nu är det gjort! Check!
Skrivkramp! Check!
Shit vad man e otränad i "penn-hållare-musklerna". Fick ju en antydan till kramp bara jag bar fram pennan till bordet.
Har mått som ett babianarsle efter en lakrits-diet idag. Är så trött att kroppen värker. Men va fan, man e väl kvinna. Det är bara att köra på och ignorera kroppens signaler. Det finns ju alltid en nappflaska till att diska, en hög kläder till att vika, ett bord till att torka. Ja, ni hajjar. =) Sömn får denna kropp i mån av tid. Det är inte prioriterat.
Men nu är det iaf dags. Ska ta min värkande mage och bjuda in John Blund en sväng. Han e bra han! Synd han flyr så tidigt om dagarna bara. Här hemma börjar dagarna vid 06. Varje dag.
Everyday is a fun day! =)
Natti!
Det gick ju bra... eller inte!
Testade precis att blogga från min mobil. Det verkar inte ha fungerat... Det där får mina små grå celler jobba vidare med. Det bara MÅSTE gå ju. =)
